Fritt Europa

Nyheter, analyser och brandfacklor om EU-systemet och hur vi kan finna nya vägar för ett fritt Europa.

Tillbaka till EFTA

Posted by fritteuropa on December 19, 2006

Kollaps eller mångfald


Nu börjar t.o.m. den franska politiska eliten erkänna att EU-politiken har misslyckats. Det måste uppfattas som en klar sensation.

I en diger rapport publicerad av den franska tankesmedjan Conseil d´Analyse Economique utsätts EU och euron för en förödande kritik. Organisationens ordförande är den franske premiärministern Dominique de Villepin.

Enligt rapporten, vars författare är ansedda franska ekonomer, har vare sig handeln, sysselsättningen eller tillväxten inom euroområdet utvecklats som det var tänkt.

Efter en gedigen analys konstaterar de att politikerna inom EU i decennier har fört en felaktig politik som skapat stagnation. Den ekonomiska integrationspolitiken har gett upphov till låg tillväxt och införandet av euron har aldrig fått de revolutionerande effekter som tillskyndarna förutsåg. Både de finansiella marknaderna och kreditmarknaderna uppvisar fortfarande en betydande splittring. Priserna inom euroområdet har heller inte harmoniserats, vilket var ett av motiven bakom den gemensamma valutan.

Rapportens beska slutkläm måste uppfattas som en allvarlig varning:

Den politiska situationen inom EU är farlig och riskabel. Oförmågan att skapa tillväxt skrämmer bort investeringar. Den ihållande undersysselsättningen och den anemiska tillväxten underminerar de sociala välfärdssystemen. Detta i kombination med en utvidgningsprocess med stora brister och allmänhetens tilltagande missnöje med EU skapar en ond cirkel vars slutpunkt kan leda till att acquis communautaire (den gemensamma lagstiftningen) försvinner.

EU:s problemfyllda utveckling har dock betydligt djupare orsaker än en felaktig ekonomisk politik. Den bottnar i den ”ekonomism” som började växa fram efter andra världskriget. Politik blev mer och mer liktydigt med ekonomi. Framstående finansmäns, ekonomers och industriledares åsikter blev viktigare att lyssna på än valda politiska företrädare. Statsmän blev en bristvara.

EU:s huvudarkitekt Jean Monnet (1888-1979) förkroppsligade ”ekonomismen”. Egentligen är det en gåta hur Jean Monnet som aldrig hade något politiskt mandat, fick så stort inflytande på Västeuropas utveckling. Det fanns två orsaker till detta.
Den första var Monnets omfattande nätverk av inflytelserika politiker, finansmän och ekonomer i USA och Europa, bl.a. John Foster Dulles (1888-1959) amerikansk utrikesminister, George Ball (1909-1994), rådgivare till Kennedy och William (Bill) Donovan (1883- 1959). Den senare var CIA: s grundare och ordförande. Monnets amerikanska kontakter gav både inflytande och pengar.

Monnets kontakter i Europa var ännu mer omfattande. Hit hörde bl.a. Robert Schuman (1886-1963) fransk premiärminister och sedan utrikesminister på 50 talet, Paul-Henri Spaak (1899-1972), belgisk utrikesminister, tongivande i förhandlingarna som ledde till EG:s bildande, och Ted Heath (1916-2005) brittisk premiärminister som tog Storbritannien in i EG.

Den andra förklaringen var att Monnet hade en skiss till den framtida överstatliga organisationen. Denna hade Arthur Salter (1881-1975), Monnets tidigare kollega i Nationernas förbund (NF), arbetat fram under 1930-talet men idén till den hade de två kläckt gemensamt.

Organisationen skulle styras av ett sekretariat, ett ministerråd, ett parlament och en domstol precis som NF. Nytt var dock att sekretariatet skulle ha den verkliga makten. Ministerrådet ansåg Salter olämpligt som förvaltare av den högsta makten på grund av regeringsföreträdarnas knytning till nationella intressen. Sekretariatet som skulle vara bemannat med internationells tjänstemän utan lojaliteter till sina hemländer skulle därför har den verkliga makten och enbart företräda överstaten.

Salters skiss förverkligades när kol- och stålunionen samt senare EEC bildades. Den enda ändring som gjordes var att ”sekretariatet” döptes om till ”kommissionen”. I Salters ursprungliga skiss fanns ännu ett förslag som syftade till att underminera nationalstaten. Det avsåg nationalstaternas uppdelning i regioner. Denna ”sista spik i nationalstaternas kista” håller för närvarande på att förverkligas i många EU-länder. Här i Sverige har t.ex. landshövding Mats Svegfors nyligen lagt fram ett utredningsförslag om regionalisering.

Den framväxande ekonomismen hade ingen plats för medborgare, endast för konsumenter. Det var inte förvånande att medborgarna i EU: s demokratier börjar känna sig alltmer vilsna. De accepterade inte rollen som politiska undersåtar under EU-byråkratin. Resultatet har blivit politikerförakt och en allt mer växande klyfta mellan medborgare och styrande. Detta framkom tydligt i samband med de franska och holländska folkomröstningarna om EU:s konstitution.

Eliternas tilltänkta lösning för att rädda konstitutionen går i dag ut på att bortse från medborgarnas vilja och antingen låta parlamenten godkänna den eller att ordna nya folkomröstningar efter smärre ändringar i grundlagstexten. Men håller en sådan politik? Det går inte att både värna om folkstyre, nationell självstyre och en begränsad byråkratisk toppstyrning och samtidigt avfärda medborgarnas klara besked i folkomröstningar som gäller avgörande framtidsfrågor. EU-eliternas oförmåga att lyssna på medborgarna skapar svåra, växande spänningar mellan styrande och medborgare. Utvecklingen bottnat sannolikt i en blandning av politisk inkompetens och maktfullkomlighet men resultatet kan endast bli en försvagad demokrati och en återgång till äldre auktoritära förhållanden.

Medborgarna börjar dessutom bli alltmer medvetna om att deras politiska företrädare både döljer sina verkliga politiska bevekelsegrunder och sin maktlöshet i förhållande till makthavarna i Bryssel. . Detta har från första början kännetecknat EU:s allt större maktövertagande och växande överstatlighet. Några svenska exempel kan belysa taktiken. Det första gäller EMU-frågans behandling i folkomröstningen 1994 om EU-inträdet. Ja-sidan deklarerade att EMU inte skulle avgöras i folkomröstningen om EU. Vilket inte stämde..

Omfattningen av inskränkningarna i vår suveränitet vid ett medlemskap bagatelliserades också mot bättre vetande. I dag har vi facit. Stora som små lagstiftningsbeslut fattas i ökande grad i Bryssel. Riksdagens lagstiftningsmakt har allt mindre reellt innehåll. Riksdagens uppgift är i huvudsak att godkänna EU-lagstiftningen.
Hur kommer då EU att se ut i framtiden? Jag ser framför mig två framtider: En svart och olycksbådande och en positiv och hoppfull. Låt mig börja som olyckskorp.


Katastrofen

EU måste växa. Utvidgningsprocessen går med en förfärande hastighet. Det kan bädda för en katastrof. Den ansvariga kommissionären för utvidgningen är finländaren Olli Rehn. Han har stora ambitioner, vilket framgår av hans bok ”Europe´s Next Frontiers”. Olli Rehns mål är ett allt större imperium, en gränslös union.

25 nya medlemsländer nu, kan gärna i en framtid bli 35 eller ännu fler. Marocko fick visserligen avslag på en framstöt om medlemskap, därför att Marocko är afrikanskt. När Turkiet väl blivit EU-medlem då är gränsen också mot Afrika uppriven, hävdar Rhen och då bör Marocko, Tunisien och många fler kunna bli EU-länder och då kan EU inte helller säga nej till Ukraina, Vitryssland, Moldavien, Georgien och Armenien enligt Rehn. Länder från det forna Jugoslavien står dessutom redan på väntelista.

Men kommer inte en så omfattande tillväxt skapa ekonomiska, politiska och kulturella problem? Rehn hävdar att utvidgningen hitintills knappast kostat något. Den kan enligt Rehn jämföras med kostnaden för en kopp kaffe per kapita och månad.

Rehn är som EU-kommissionärerna i gemen svalt intresserad av praktiska problem och detaljer. Det är de stora linjerna som gäller. Migrationen västerut med 600 000 inflyttningar från öst enbart till Storbritannien i år är inte en bagatell. Det har redan skapat växande samhällsproblem. Men Rhen vill inte se problemen. Rhens ideal är att Europa i högre grad ska lbli ett gränslöst nybyggarland. Kanske tänker han på USA för 200 år sedan. Men är detta en realistisk jämförelse? Kan verkligen det tätt befolkade Europa med ett lapptäcke av nationer jämföras med Amerika för 250 år sedan?

Nej därför kommer det snart att visa sig ganska att Olli Rehn och hans kolleger inom kommissionen håller på att skapa en ”utvidgningsbubbla”. Som alla bubblor kommer den att spricka. Spänningarna i bubblan härrör bl.a. från en alltför snabbt ökad migration som ger allt mer svårbemästrad konkurrens om bostäder, utbildning och jobb. Språkproblem och olika kulturell bakgrund spär på svårigheterna och det gör också ökat tryck på statsfinanserna och krav från EU om större budget.

Men EU:s problem hänger inte enbart samman med de stora frågorna som integrationen av en rad nya länder.

Missnöjet gäller också alltfler onödiga regleringar som skapar kostnader och försvårar för handel och näringsliv och som uppfattas som ingrepp i saker som ska bestämmas lokalt.

Människors inställning till EU blev allt mer negativ och det ökade missnöjet följdes till slut av alltfler tecken på ett begynnande sammanbrott. Den snabba utvidgningsprocessen skapade svårhanterliga problem av praktisk, ekonomisk och psykologisk natur. EU:s krav på ökade skatter skapade ett växande motstånd. Eurons hotande sammanbrott i bl.a. Italien gjorde att EU:s maktställning började ifrågasättas. Alltfler människor började uppfatta EU och framförallt euron som ett ”feltänkt projekt”. Den franska tankesmedjan Conseil d´Analyse Economique hade rätt när den varnade för EU:s sammanbrott redan 2006 var den allmänna meningen 2012. Varför hade politikerna inte lyssnat i tid och hur avvecklas ett vacklande imperium utan att följderna blir katastrofala? Ingen hade något svar på den frågan.

Det hoppfulla scenariot

Det hoppfulla scenariot är inte storstilat. Eftertänksamma medborgare börjar bli alltmer kritiska till EU:s utveckling. Den svällande EU-byråkratin skapar oro. Hur ska EU:s arbetstidsdirektiv kunna förenas med en bra sjukvård, räddningstjänst etc.? Har inte de stora reformerna – den gemensamma marknaden, euron och utvidgningarna – slagit fel? Varför har människor och företag det så mycket bättre i Norge och Schweiz? Till och med det lilla EFTA-landet Island har 33 procents högre genomsnittsinkomster än de 15 EU-länderna före utvidgningen. Beror det på att de här länderna inte är med i EU?

Ja samtidigt som de små men rika EFTA-länderna har följt de klassiska ekonomernas råd med stort inflytande för individer och hushåll och en levande lokal politisk förankring. Utmärkande för dessa välmående länder är också att deras frihandel kännetecknades av mindre protektionism än EU:s.

EFTA-staterna tillämpar de fyra friheterna på samma sätt som EU, dvs. fri rörlighet för varor, tjänster, arbetskraft och kapital. Det finns dock skillnader. De står utanför EU:s jordbrukspolitik och de har full kontroll över de egna naturresurserna som fiskevatten, skog, energi och mineralfyndigheter.

Arbetsrätten och den sociala lagstiftningen sköter de också själva. EFTA förhandlar om handelsöverenskommelser med tredje land. Därför slipper länderna inom EFTA en rad protektionistiska EU-regler och har egna handelsöverenskommelser bl.a. med Singapore, Kanada och Sydafrika.

Att vara liten är kostnadseffektivt. EFTA: har bara 50 anställda, där EU har 18 000. EFTA-domstolen har 15 befattningshavare mot EU-domstolens 1 800.

EFTA levererar frihandel utan onödiga regleringar, enkelt och billigt.

Kunde åtminstone inte de EU-länder som ställt sig utanför euron lämna EU för EFTA?

Frågan är inte orealistisk. Medborgarna i Storbritannien men också Sverige och Danmark är klart EU-negativa och sätter sig ofta på ”bakhasorna”, t.ex. när det gäller euron och EU-konstitutionen.. De är motståndare till överstatlighet. De vill inte ge upp den egna självständigheten. Samarbete är en annan sak.

Det finns således anledning för de gamla kärnländerna inom EU att känna lättnad över att bli av med dessa tre bångstyriga länder. Tillhörde de EFTA skulle samarbetet bli lättare. Kunde Storbritannien ta över ansvaret för fiskepolitiken och utforma den som Islands kunde kanske en del av Europas fiskevatten räddas till fördel också för EU. Besvärliga förhandlingar med Spanien om deras rovfiske skulle förenklas. Storbritannien men också Danmark och Sverige skulle helt enkelt få svara för kostnaderna för en mer miljövänlig och ekologiskt sund fiskepolitik som betalning för sin återvunna frihet från EU.

Vid förhandlingarna med ”EU-utbrytarna” skulle EU kanske kräva en EU-avgift av den typ som Norge betalar. Storleken skulle dock bli en förhandlingsfråga, som delvis skulle hänga samman med EU: s krav på bibehållna regleringar.

Men skulle inte de nya EFTA-länderna få problem att bevara sina marknader inom EU-området? Inte om de behöll sin konkurrenskraft och varorna höll EU-standard.

EU:s motstånd mot Sveriges, Storbritanniens och Danmarks utträde till EFTA skulle successivt försvinna. Deras inställning började likna den som affärskompanjoner brukar komma fram till när samarbetet kärvar och kompanjonskapet skapar mer nackdelar än fördelar. Lösningen blir en fredlig skilsmässa. Redan 2012 kan alla avtal och överenskommelser mellan EU och avfällingarna vara klara.

EU blir mer lätthanterligt när länderna utanför euroområdet försvinner. EFTA har fått tillbaka sina ursprungliga medlemmar. EFTA inleder dessutom överläggningar med NAFTA i god frihandelspolitisk anda.

Skilsmässan firas med glädje i Köpenhamn, London och Stockholm. Vad kommissionärerna gör i högkvarteren i Bryssel förtäljer inte historien.

-Margit Gennser

Artikeln är tidigare publicerad i Stockholms Fria Tidning

Advertisements

4 Responses to “Tillbaka till EFTA”

  1. […] Margit Gennser har skrivit ett långt och mycket läsvärt på Fritt Europa om varför det kan vara en poäng med att titta tillbaka på EFTA och varför det systemet har många fördelar i jämförelse med EU. […]

  2. Anders Lindberg said

    Mycket klokt! Inlägget förtjänar större spridning t.ex. Brännpunkt i SvD eller DN Debatt. Det är hög tid att tänka på Sverige efter EU. EFTA-spåret är mycket intressant. Hellre frihandelsområden än tullunion.

    Det enda dåliga är taggarna som råkat hamna i texten. Hoppas någon webmaster kan fixa det. Annars perfekt!

  3. Heja Margit!

  4. http://www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/standardRightMenuTemplate____2546.aspx

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: